Statisk plattbelastning

Statisk plattbelastning används för att bestämma bärighet och deformationsegenskaper hos obundna lager, såsom terrasser, förstärkningslager, bärlager och grundläggning för hus.

Statisk plattbelastning är en klassisk och noggrann metod för att mäta hur marken sätter sig när den belastas långsamt och kontrollerat. Den används främst vid byggnation där man behöver veta om marken under en konstruktion är tillräckligt stabil.

​

Vid provningen belastas en cirkulär stålplatta med hjälp av en domkraft som spänner mot ett mothåll, ofta ett tungt arbetsfordon t.ex. vält eller grävmaskin på minst ca 10 ton.

Belastningen ökas stegvis i två omgångar:
 

• Första omgången: typiskt maxlast ca 0,5 MPa (≈ 3,6 ton)

• Andra omgången: ca 90 % av den första lastens nivå
   

Vid varje laststeg mäts plattans nedsjunkning. Utifrån belastning och sättning beräknas deformationsmodulerna Ev1 och Ev2, där Ev2 oftast är den parameter som jämförs mot krav. Statisk plattbelastning används när beställaren ställer krav enligt:
 

• AMA Anläggning

• Trafikverkets TDOK 2013:0530 – Obundna lager för vägkonstruktioner
   

Metoden är uppskattad eftersom den ger direkt mätning av verklig sättning, inte en uppskattning via dynamik.